Uppdrag matchning
Utan arbetslivets medverkan och engagemang vid utformning och prioritering av eftergymnasiala utbildningar ökar risken att studerande inte får det fotfäste i arbetslivet som de allra flesta både önskar och tar för givet.
Svenskt Näringsliv tillfrågade i våras företagare över hela landet om deras rekryteringsbehov och om de lyckats hitta sökande med rätt kompetens. Svaren var nedslående och pekade på att ett stort antal rekryteringar som planerats aldrig genomfördes vilket fick till följd att företagen inte kunde genomföra sina planerade expanderingar.
Jag har noterat att under sommaren - och inte minst under politikerveckan i Almedalen - har många debattörer och beslutsfattare lyft fram vikten av en väl fungerande matchning. Det är utmärkt! Men det ställer höga krav på de parter som ska stå för denna matchning d v s utbildningsanordnare och arbetslivsföreträdare.
Vi saknar i Sverige en stark tradition av nära och långtgående samverkan mellan arbetsliv och utbildning. Det förhållandet behöver förändras om vi ska kunna möta arbetslivets efterfrågan av utbildning på rätt nivå, med rätt innehåll och i rätt tid.
Vän av ordning undrar säkert om endast arbetslivets behov ska styra samhällsfinansierade utbildningar på eftergymnasial nivå. Bör inte stor hänsyn tas till unga människors intressen och andra behov som idag styr utbud, dimensionering och inriktning av utbildningar? Det är möjligt. Jag bara konstaterar att det utan en väl fungerande matchning finns en uppenbar risk att tillväxt- och utvecklingspotential går förlorad liksom att unga människor lockas in i utbildningar som de senare inte kan försörja sig på.
Dessutom konstaterar jag att det stora studerandeintresset för yrkeshögskoleutbildningar vars inriktningar styrs av det offentliga och privata arbetslivets behov inte på något sätt tycks inte verka avskräckande. Tvärtom har sökandetrycket på ett år ökat med 35 procent, vilket innebär att det nu är fyra sökande per utbildningsplats.
Det sannolikt mest långtgående arbetet för en träffsäker matchning mellan utbildning och arbetsliv sker sedan ett år tillbaka i den nystartade yrkeshögskolans utbildningar. Där delas ansvaret för utbildningarnas utformning, innehåll och genomförande av staten och arbetslivet.
Myndigheten för yrkeshögskolan ansvarar för att "rätt" utbildningar beviljas och därför ser vi också att matchningen ställer stora krav på utbildningsväsendet att på allvar öppna sig mot arbetslivet, att vara lyhörd och att vid behov snabbt kunna ställa om från en utbildning till en annan.
Med "rätt" utbildning avses också rätt nivå, t ex om arbetslivet efterfrågar en akademisk nivå eller om det är en utbildning som förenar teori med lärande i arbetslivet som är mest lämplig. Här är behovet av förtydligande stort. Många studerande i yrkeshögskolan med en högskolebakgrund vittnar om en besvikelse över att den akademiska utbildningen de genomgått inte visat sig vara efterfrågad av arbetslivet och att de därför sent upptäckt att det i praktiken krävs en utbildning som förenar teori och lärande i arbetsliv. Den alltmer långtgångna akademiseringen av somliga utbildningar förefaller inte alltid motsvara de krav som arbetslivet ställer.
En väl fungerande matchning kräver också att branscherna själva tar ett stort ansvar för att bidra med kvalificerade bedömningar av såväl långsiktiga som kortsiktiga utbildningsbehov liksom med engagemang för utbildningarnas kvalitet och genomförande i alla dess delar. Bland annat måste arbetslivet erbjuda kvalificerad handledning på de arbetsplatser där 25-35 procent av lärandet i arbetslivet genomförs i yrkeshögskoleutbildningar.
Nu bryts ny mark på ett sätt som rätt hanterat bidrar till att sannolikheten för den studerande att få jobb ökar, liksom möjlighet till karriärskifte, breddad och fördjupad kompetens och personlig utveckling. Näringslivet får en ökad tillgång till rätt utbildade och kvalificerade medarbetare. Ett "win-win"-koncept med starkt stöd från arbetslivets parter.
Konkurrensen om att få starta yrkeshögskoleutbildningar har på kort tid ökat starkt. Endast en tredjedel av alla ansökningar kan beviljas inom de ekonomiska ramar som står till förfogande.
Den största enskilda faktorn som bidrar till yrkeshögskolornas kvalitet är och förblir den nära kopplingen till och engagemanget från arbetslivets sida. En annan faktor är den aktiva tillsyn och kvalitetsgranskning som Myndigheten för yrkeshögskolan genomför.
En slutsats som kan dras är att det krävs en större lyhördhet för vilken utbildningsnivå som faktiskt efterfrågas av arbetslivet. En annan slutsats är att yrkeshögskolan uppenbart tillgodoser ett behov av bättre matchning mellan utbildning och arbetsliv men att behovet är långt större än så.
Pia Enochsson,
generaldirektör Myndigheten för yrkeshögskolan
Versioner av denna text har publicerats i Dagens Industri (100827) och Sydsvenska Dagbladet (100907).
